... utbryter när man kommer hem och märker att ens pappa börjat göra om ens rum efter ca 4 månaders tjat! :) Nu är golvet på väggarna (bokstavlig talat), och jag i soffan. Livet är nästan som det ska! :)
Fick reda på i morse klockan 05:30 att jag skulle till arbetsterapeth (eller vad det nu än heter!), idag klockan 15:30 ... vilket betyder att jag var tvungen att ta mig från Borås till Ulricehamn på mindre än en timme. Tja, jag har aldrig sagt att jag inte gillar utmaningar, men jag kan inte reglera busstider hur mycket jag än försöker. Och framför allt inte när jag talar om västtrafik.
I alla fall på väg mot Ulricehamn så gick en kille på bussen, och jag erkänner, han såg bra ut (säger inte mer ....). Jag tänker "Hey good looking!" Och tro fan att jag säger "Hej" utan att jag tänkte på det .... vilket slutar med att han också säger "Hej" och sätter sig mittemot mig och ler. Jag hade aldrig sett människan förr i hela mitt liv. Jag sitter med datorn och knappar, önskar att en självmordsbomare eller nått skulle få ett utbrott .... och under denna 50 minuter långa bussresa, sitter jag och fånler, bara för att han ler mot mig ... antagligen för att jag var röd som en tomat i huvet ... och tänker, THAT WAS NOT SURPOSED TO HAPPEN!!!
När jag var hos arbetsterapeth så fick jag en linda om min onda hand + en skena. Snyggi snyggt snyggt! :D
Nu ska jag titta på True Blood ... don't juge me!
Love u all!
xoxo!
No comments:
Post a Comment